söndag 29 mars 2015

Tv tipset - The Jinx

Om du tycker om dokumentärer så är kanske regissören Andrew Jarecki bekant. Han är mannen bakom (Capturing) The Friedmans. En dokumentär om en vanlig familj i Amerika, men medan dokumentären spelades in dök det upp anklagelser om allvarliga brott som familjemedlemmar begått. Det blev en annan film än Jarecki planerat.

I The Jinx har han ännu en succé i sin hand. Materialet är så omfattande att det räckt till en serie om sex avsnitt och ca fem timmar. Men den tappar aldrig i tempo, det är nog snarare så att du kommer att vilja se alla avsnitt i ett sträck.

Huvudpersonen Robert Durst är uppvuxen i New York som arvtagare till en av de rikaste familjerna i fastighetsbranschen. Han är lite udda och har kommit på kant med sin släkt, men han har mer pengar än han någonsin kommer att kunna spendera.

Filmen börjar med att den styckade kroppen av hans granne flutit i land i svarta sopsäckar. Har Bob något med detta att göra? Och hans fru som försvann tjugo år tidigare? Vad hände där? Och hans bästa vän Susan som blivit kallblodigt avrättad i sin lägenhet? Alla indicier pekar på Robert, men är han verkligen skyldig?

Som alla bra dokumentärer hamnar man mitt i händelsernas centrum, historien verkar utvecklas medan filmen spelas in. Det här är naturligtvis skickligt filmskapande till största delen, ungefär som i Searching For Sugarman, som också undanhöll viss information för att skapa en bättre historia. Det är inte samma sak som att ljuga och manipulera, bara att berätta den bästa historien.

Om du inte gillar dokumentärer, men gillar deckare så är detta ändå en film för dig, det är grymt spännande på samma sätt som en deckare är och dessutom en sann historia. Läs så lite du kan om Robert och se den här serien omgående!

If you are a fan of documentaries, you may be familiar with director Andrew Jarecki. He's the man behind (Capturing) The Friedmans. A documentary about an ordinary american family, but while they were recording serious allegations of crimes committed by family members were revealed. It turned out to be another movie than what Jarecki had planned.

With The Jinx he has another success at hand. The material i so vast that it has become a mini series spanning six one hour episodes. It never loses tempo though, my bet is you'll want to watch all episodes in a row.

The main character is Robert Durst, a man who grew up in New York as the heir to one of the wealthiest families in the real estate business. He is a bit of an oddball and doesn't quite get along with his relatives. Still he's got more money than he will ever be able to spend.

The series begins with the discovery of plastic bags containing the body parts of his murdered neighbor. Is Bob somehow connected to this? And what about the disappearance of his wife twenty years ago? What happened there? And his best friend Susan who got executed in cold blood in her own apartment? Everything points to Robert, but is he really guilty?

As is the case with all good documentaries you end up right in the thick of it, the story seems to evolve as we watch. This is the mark of good film making mostly, just like Searching for Sugarman. Some information is withheld. It's not lying or manipulating, just choosing the best story to tell.

If you don't care for documentaries, but are a fan of crime shows this is still for you. You are at the edge of your seat throughout. Read as little as you can about Robert and watch this immediately!

lördag 28 mars 2015

Vårmodevisning i Nordstan












Nu i helgen visar Nordstans klädaffärer upp vad vi ska ha på oss i vår och visst, jag är inte någon fashionista, men jag tycker nog det ser ut som samma kläder folk hade på sig förra året, och året innan det. Inte så utmanande alltså.

Men kul att fota är det. Det finns ett par chanser till både i dag och i morgon för den som vill testa.

This weekend the local mall shows what we are going to wear this spring, and sure, I'm no fashionista, but I think it looks a lot like what we were wearing last year, and the year before that. Not very edgy.

But it's a lot of fun to shoot. You get a couple of chances both today and tomorrow if you want to try it yourself.

fredag 27 mars 2015

Light of my life


Här är ett porträtt från i somras. Jag gillar allt med den här bilden, ljuset, modellen och dagen den togs. I redigeringen har den först fått en vända i Portrait pro där jag backat på de flesta inställningarna utom perspektivkorrigeringen, i övrigt har jag framförallt jämnat ut ljuset och det är även därför den är svartvit. I färg tog blusen lite för mycket uppmärksamhet.

Here's portrait from last summer. I like everything about this picture, the light, the model and the day it was taken. The editing started in Portrait Pro where I mostly kept the change of perspective that it does automatically. Other than that I just evened out the light, going with black and white was part of that, as the blouse would dominate in color.

torsdag 26 mars 2015

Terräng Axel




Häromdan promenerade jag bort till Terräng Axel för att plåta lite gamla bilar. Det har jag gjort förut, men den här gången fick jag prata lite med ägarn också. Han heter inte Axel, utan Thomas, men däremot Terräng i efternamn, mycket trevlig. Säkert har nån sett skylten från vägen när man blåser förbi Sävedalen. Har ni ögonen öppna när ni ser den kommande Jönssonligan filmen får ni ser ännu mer. Jag fick lite info också om bilarna.

Den översta är en Diamond från andra världskriget, em lite lyxigare lastbil. De andra märkena kördes av snubbar i blåställ, men denna framfördes av en gentleman i kostym.

Dodgen är en kanadensare, sent 30-tal, kanske 40-tal. Minns inte riktigt. Den sista är en Federal också från kriget. På wikisidan finns ett ex i museisckick plåtad i samma vinkel. Kul att jämföra.

Redigeringen här är enklare än man kan tro, först är det en HDR-bild och sen har jag lagt ett filter över som jag själv skapat i Nik. Det låter mer avancerat än det är, filtret ljusar upp mitten och mörkar i kanterna. Här blev det ett effektivt sätt att skapa djup i bilden, eftersom HDR-bilder ofta blir lite platta. Bilden på Dodgen har jag lekt med lite till.

The other day I took a walk over to Terräng Axel to shoot some old cars. I've done that before, but this time I got to talk to the owner as well, very nice. And I also got to know a little about the cars.

The first picture shows a Diamond (in the rough). This was luxurious brand, when other cars was driven by blue collar men, this was chauffeured by a guy in a suit.

The Dodge is from Canada, late thirties, maybe forties. I can't quite remember. The last one is a Federal, also from the war. At the wikipage there's one in mint condition. Compare!

The editing here is simpler than you might expect, it's an HDR composite that I finished off with a filter I created in Nik. The filter makes the centre lighter and the corners darker. Not that complicated, but here it created depth. HDR images are sometimes quite flat. The Dodge had a little bit more work done.

onsdag 25 mars 2015

Tv-tipset - Photographing Africa

Jag sitter av mina timmar framför tvskärmen precis som de flesta av oss, men med åren har jag blivit mer och mer rastlös. Jag vill att det jag ser ska vara så bra att jag sitter som klistrad, eller så lättsmält att  jag kan sitta och läsa samtidigt. Det blir allt oftare det senare och det är egentligen ganska dumt.

Men ibland hittar man en pärla och det tycker jag Photographing Africa är. Det är en dokumentär om Harry Hook som är uppvuxen i Afrika och i fyrtio år fotograferat olika stammar och livet där. Upplägget här är att han ska försöka finna fem kvinnor han porträtterade 1984, alltså 30 år sen.

Ingen lätt uppgift då de här kvinnorna tillhörde nomadstammar som vandrade över ganska stora ytor och levde av vad landet kunde ge. Utan möjligheter att spara något, måste de varje dag hitta mat och vatten.

Det första som gör den här dokumentären är Harrys bilder som är helt fantastiska. Han har verkligen känsla för både ljus och komposition och när man sen har de här motiven att jobba med blir resultatet fantastiskt. Mellan raderna kan man förstå att även när man är på så storslagna platser, tar inte bilderna sig själva.

Harry tar försiktigt kontakt med folket, kan många gånger prata deras språk och bygger förtroende. Utan det hade bilderna inte alls blivit lika bra.

Det som sen gör att jag blir så fascinerad är inblicken i hur de här människorna lever, det är många små guldkorn man knappt kan begripa. Till exempel färgar några unga män sitt hår rött genom att låta  korna urinera över huvudet på dom. Kameran stannar kvar medan han leende låter kisset rinna av ansiktet, ända tills han spottar ut det han fått i munnen.

Programmet finns på BBC, för de som har tillgång till det.

I do my time in front of the tv screen, just like everybody else, but with the years I've become more restless. I want to be absorbed by what I'm watching, or I want something that's so easy to understand that I don't have to watch, so I can read instead. The latter is just stupid really.

Sometimes I found something really good, and that hope is probably what seats me there in the first place. Photographing Africa is one of those programmes. It's a documentary about Harry Hook who grew up in Africa and has spent 40 years there documenting the tribes and their life. The set up here is that he's trying to find five women he portrayed in 1984, thirty years ago.

No easy task since these people are nomads and traveled vast areas, living of the land. Not being able to save anything, everyday is a struggle for survival.

The first thing that makes this documentary so fascinating is Harry's pictures. He really has a feel for light and composition and with these subjects the results are amazing. It's also clear that these pictures doesn't take themselves.

Harry is great at establishing contact with the tribesmen, he sometimes know their language and is able to build trust. Without it the pictures wouldn't be as good.

What also makes this so intriguing is the insight in how these people live their lives, what makes them happy and their struggles. For instance we learn how a couple of young cattlemen color their hair red. They simply bow down and let a cow relief themselves over their heads. The camera lingers while the boy smiling lets the urine flow off his face until he spits out what ended up in his mouth.

The program is on BBC for those of you who have that channel.


tisdag 24 mars 2015

Pestskråp



Just nu ser Pestskråpknopparna ut så här. Senare blir de vita och till sist kommer stora blad som blir upp till en meter i diameter. Med solens sista strålar nästan horisontellt bakifrån blir de väldigt vackra.

Namnet kommer ifrån att de kan lukta som varbölderna på en pestsmittad och sen medeltiden har växten använts för att framförallt bota sår.

Right now the butterbur looks like this. Later on they will turn white and finally they grow leaves that will be meter in diameter. With the sun's final rays almost horizontal from the back, they are quite beautiful.

The Swedish name hints at a connection with the plague that stems from the smell that is similar to the boils of someone with the disease. Since medieval times it has been used for medicinal purposes, mostly to heal wounds.

söndag 22 mars 2015

100 Höjdare - Hansson de Wolfe United - Iskalla Killen, 1979


På åttiotalet kunde man utan att skämmas sätta sig och titta igenom någons musiksamling när man var bortbjuden. Det säger en hel del om en person vilken musik den lyssnar på. Det är nog inte lika populärt idag att gå på fest och starta värdens dator och börja leta efter mp3-filerna. Den här skivan hittade jag ofta hos vuxna och det är verkligen musik för vuxna. Texterna har vuxna teman och musiken är mjuk och följsam.

Det är också så mycket 80-tal att gamla proggare med rötter i Contact och Vargen poserar i slips på omslaget och tar ett bandnamn som låter som ett företagsnamn. De måste ha haft kul när de kom på det här konceptet, men minns jag rätt så hatade de gamla proggjournalisterna i musikpressen det.

Jag var tretton år 1979 och föga imponerad, men dom var populära på radion och efter ett par år tog jag den här skivan till mitt hjärta och behöll den där.

För mig är detta vaggvisor för själen. Till och med när Lorne de Wolfe sjunger om ösregn och fnurror på tråden, slutar det med att solen tittar fram samtidigt som musiken slingrar sig fram i ett softat jazzlandskap. Så trösterikt.

In the eighties you could sit down and look through somebody's music collection without any shame. The music you listen to says quite a lot about a person. It probably wouldn't be as popular today to start up the hosts computer and begin searching for mp3-files. I would often find this record in collections of grown ups and it really is music for grown ups. The lyrics have adult themes and the music is soft and sensitive.

It's also so eighties that the old progressive musicians with roots in the bands like Contact and Vargen pose with their ties on and take a band name that sounds like a business corporation. I bet they had a lot of fun making this up, but if memory serves me, the old journalist in the music press hated them. 

I was thirteen years old in 1979 and not that impressed, but they were real popular on the radio and after a few years I took this record to heart and kept it there.

To me these are lullabies for the soul. Even when Lorne de Wolfe sings about heavy rain and love troubles, the sun comes out in the end and the music is soft jazz. Comforting.

Hansson de Wolfe United - Iskalla killen full av mänsklig värme på Spotify

  1. "Iskalla killen" – 4:08
  2. "Som att gunga sin själ i en hammock" – 3:39
  3. "En tidig morgon" – 3:58
  4. "Minnenas sorl" – 4:45
  5. "Vad gör väl ett regn ibland" – 2:46
  6. "Snurra mitt lyckohjul" – 4:31
  7. "(Sjung för mig) Byssan lull" – 3:56
  8. "Vargen i din kropp" – 3:46
  9. "I Couldn't Live (without That Music Swinging)" – 3:02
  10. "Old Cuba libre bar" – 3:32
  11. "Iskalla killen 2" – 2:29
Fler Höjdare